En välbehövd paus

Då var det helg och jag tar mig en välbehövd paus från alla måsten och bara är i helgen. Sätter igång med allt på måndag igen!
Ibland behöver man vila tankarna från allt, för det är mycket papper som ska gås igenom, många intervjuer m.m. så det är lite att göra innan jag kan börja skriva på riktigt.
Till veckan har jag planerat att ringa folkhögskolan för att prata med en person på skrivarlinjen och sedan ska jag ringa ett förlag som ska hjälpa mig med tips och råd. Så ja, allt flyter på som det ska.

Nu ska jag skynda mig ut med hundarna innan jag ska iväg och äta surströmming!

Ha en underbar helg!

image

Var stolt för det är jag!

image

Ja, jag får väl börja vänja mig vid sådant som ovan! Våga tro.på det dem säger till mig och inte skjuta undan det.
Ja jag är nog lite stolt över mig själv att jag lyckades prata i radion igår. Det är ju inte ofta det händer.

Om jag kan utföra en liten del till något stort inom ett ämne som är gigantisk då kan jag känna att jag gjort något positivt för mänskligheten.

Nu ska jag gräva lite i den gigantiska djungeln och se om jag blir nå klokare!

Puss!

Borderlinetjej

Precis så som rubriken lyder så är det just vad jag är – på papper i alla fall. Man skulle kunna kalla det för ett fack, för med en diagnos så stoppas man i ett fack så att det blir lättare att hitta – ungefär som i ett bibliotek.
Den här bloggen skapade jag mest för att kunna ventilera mig lite kring mitt bok skrivande. Där jag bara kan vräka ur mig saker och ting.

Ikväll var starten på det, har bland annat suttit och letat bra grupper som är för författare, det var som att leta efter en nål i en höstack – med andra ord otroligt svårt! Det är ju en djungel, vad ska man leta efter, vad är bra för mig osv osv. Suck och stön, hittade tre olika grupper..klickar på “ansök till grupp” och blir “insläppt”. Bra då har jag det gjort.

Och nu ikväll fick jag göra min röst hörd i radion och Karlavagnen där ämnet var depression efter det tragiska dödsbeskedet som vi vaknade upp till under tisdagen – Robin Williams var död, han hade tagit sitt eget liv genom att hänga sig.
Jag kände en hopplös känsla i kroppen, det är dags att vi reser oss upp och gör våra röster hörda! Vi måste börja våga prata om psykisk ohälsa, vi kan inte längre viska och tassla om detta viktiga ämne och framförallt sjukdom! Hallå! Det är ju som vilken jäkla sjukdom som helst men den syns inte alltid utanpå, den känns mera inuti människan själv!

Men i alla fall jag ringde in och pratade lite om mina erfarenheter, men jag skulle nog behöva ett helt program för mig själv! Skämt å sido. Det är ett tungt ämne som vi måste våga prata öppet om. Man smittar inte!!! Kom ihåg det.

Och även om jag har stämpeln borderline på ett papper så är jag som sagt bara en bråkdel utav alla dessa fack som vänds med ryggarna utåt likt böcker i ett bibliotek.
Döm inte människan förrän du lärt känna insidan eller gått i dennes skor!

Du är värdefull för den du är och älskad för den du är!

Välkommen att följa min resa genom låsta rum till frihet!

Puss! ❤

image