Utmaningar är till för att vinna

Jobbade idag och vid halv fyra så höll vi på som bäst med att prissätta saker som skulle ut, där och då slog ångesten till med en enorm kraft och anledningen var…

Jag stod och gick igenom en låda som skulle tömmas så vi kunde lägga julsakerna i den istället. Står där och känner att jag göra nytta (vilket jag oftast gör) och ser något som påminner mig om en mörk och hemsk tid som jag mer eller mindre hela tiden brottas med.
Där i botten ligger ett jävla rakblad (!) och det blänker så fint, tar upp det en stund och vill mest bara dra fingret över den vassa kanten bara för att känna den mot huden en sista gång. Men nej för fan Linda skärp dig var det någon som sa, jag ropade på C och hon förstod direkt. Jag rent skakade inombords av RÄDSLA ville egentligen inte ta i det, ville inte ens se det. Hon tog det ifrån mig. Jag fortsatte med att rensa lådan och till min stora förskräckelse så ser jag fler (!) vad i hela helvete tänkte jag och ropade på C ytterligare en gång och hon tog dem. Då trodde jag det var slut…men ack så fel jag hade – hittade ytterligare en förpackning och tog det i handen, tänkte för ett kort ögonblick; vart fan gömmer jag det!? Men hinner inte långt i tanken förrän C kom igen och såg vad jag hade hittat och även då tar hon det….så nu var det slut. Var tvungen att gå ifrån en stund och hämta andan. Men inom mig startade ett krig!

Ett stort jävla krig!

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Kände hur tårarna brände och hur en stor klump av rädsla, bitterhet och skam växte sig i halsen på mig. ❤

För fan Linda du får inte, du är så otroligt stark i dig själv du klarar vad fan som helst. Och ja visst, det gör jag men att bli påmind om en svunnen tid är förjävligt. Jag kunde nästan känna smärtan jag en gång hade plågat min hud och min kropp med. Inget jag vill uppleva igen.

Men vet ni en sak, att vara beroende är ett helvete i sig. Det var någon som sa till mig en gång “att självskada sig själv är ungefär som en drog”. Jag må hålla med lite där, för det är verkligen det. Men man lär sig för varje dag hur man ska tackla problemen och vara “ren”.   En sak har jag lärt mig och det är att man jobbar hela tiden med sig själv och man måste våga anta utmaningen som man möter i det dagliga livet. Man kan misslyckas ibland, trilla tillbaka. Men det har jag gjort så många gånger förr och vet hur svårt det är att verkligen ta sig upp igen och ut på banan.
Men idag fixade jag att stå emot “frestelsen” jag gjorde det och jag är förbannat stolt över mig själv! 🙂

Ett stort tack och en stor kram till C för att du såg vad jag tänkte och hjälpte mig i stunden! Du är verkligen en klippa!

Jag är en jävla fighter.

image

I can’t make you love me

Ett tag sedan jag skrev, så här kommer en uppdatering.

Vart börjar man, mycket har hänt både bra och dåliga saker. Men tar en dag i taget, ett ögonblick i sänder. Allt händer utav en anledning tror jag, eller jag måste tro att det är så.

Livet har spelat mig ett spratt. Känns som jag ska spricka vilken sekund som helst, inte för att jag mår dåligt eller så utan mest för att det är så mycket känslor i omlopp som jag inte kan hantera riktigt.

Och just det där med känslor är något som gör mig tokig, jag vet att man inte kan styra över känslorna men ibland önskar jag eller ja i alla fall nu önskar jag att jag bara kunde släppa dessa känslor jag har inom mig.

Jag blev kär i en fantastisk kvinna, så fort jag tittade på henne så blev jag alldeles varm i kroppen, hjärtat slog dubbelvolter hela tiden och jag ville vara den där som fick henne att må bra och känna sig älskad. Jag ville bara vara i hennes närhet hela tiden och ju mer jag tänkte på henne desto sämre mådde jag, inte utav den anledningen ni kanske tror, nej för att det blev för stort. Jag kunde inte riktigt hålla balansen eller urskilja på tid och rum.
Känslorna blev alltmer starkare men samtidigt visste jag någonstans att det inte kunde bli något.
Hur släpper man känslorna för någon som får en att må så bra, som får en att känna trygghet och känna livsglädje för första gången på många många år.
Ja, det enda jag kan komma på är att låta tiden ha sin gilla gång, känslorna kommer svalna inom sinom tid. Det gäller bara att härda ut, stå pall för motgångarna och det stormiga havet.
I can’t make you love me ❤

image

Det är inte lätt, men jag är en fighter!

Och sedan då? Försöker så smått komma igång med projektet igen efter jul och nyårshelgerna. Ska väl börja ta tag i det på riktigt till veckan. Ska få iväg lite vinster till några lyckliga vinnare så snart som möjligt. 🙂
Det blir nog bra.

Håller även på att ordna upp annat smått och gott, så snart är jag tillbaka på banan med råge 😀

Allt löser sig det gäller bara att ha tålamod! ❤