Våra vägar korsades

Du och jag fann varandra redan vid vårat första möte.
Du var speciell och kom in i mitt liv precis i rätt ögonblick. Våra vägar korsades och vi byggde upp vårat liv med styrka och mod.
Vi har arbetat i med och i motgångar, har alltid funnit en lösning tillsammans. Vi har alltid kunnat må bra tillsammans, du har slappnat av, härjat runt och levt rövare. Jag har sett på dig skrattat åt dina tokerier så tårarna sprutat. du öppnade upp min själ och mitt inre. Du fick mig att se livet med nya ögon.
Vi har alltid haft kul ihop, ja vi har fortfarande kul tillsammans! Vi myser ihop. Du ska ligga tätt intill mig, tryggheten i ditt liv är jag. Likaså är du tryggheten i mitt liv. 🙂 ❤
Men allt det där sker i tysthet när vi är ensamma.

Det många inte vet är att du förändras så fort en människa kliver in genom dörren. Du blir stressad. Du finner ingen ro. Du bara springer runt runt hela tiden. När du väl hittar en plats att ligga på så är du hela tiden på spänn, minsta lilla rörelse får dig att flyga rätt upp…
Du stressar dig till max…
När människan har gått kryper du upp i min famn…söker tryggheten och omtanken.

När vi är ute och vi möter människor som vill prata med dig så vill du bara fly. Du kollar efter flyktvägar. Försöker slingra dig ur halsbandet, jag håller mig lugn tills människorna som ville hälsa på dig har gått. Där och då hittar du tillbaka till ditt jag igen, du blir lugn. Och vi fortsätter våran promenad.

Du vill så mycket men din rädsla sätter stopp. Din vilja får dig att bli rädd och stressad. 

Vad gör man i en sådan situation? Vad gör man när du kommit på att du kan nafsa människorna i benen? Du avskyr barn, dem är läskiga i dina ögon.

Men trots allt är du min solstråle. Min kärlek mitt allt! Men ibland känns det som om jag faller och inte kan resa mig upp. Din kärlek har gått över till att vakta mig. Minsta lilla som händer så vill du skydda mig….Våra band är starka, våran kärlek är stor!

Du slickar mina kinder när min gråt tagit slut. Vi kämpar. Tillsammans. 

image

image

Advertisements

Saker och ting blir annorlunda med tiden

Saker och ting blir annorlunda med tiden. 

Hela tiden utvecklas jag som människa och sakta men säkert börjar jag slå ut i blom. Jag är inte längre den jag en gång var på både gott och ont. Men en sak är säker jag är fortfarande jag.

Livet är här och nu, jag fäller ut mina vingar och vidgar mina vyer. Jag vill se mig om i världen. jag vill leva och ha kul! Jag vill känna att jag äger! Vill känna att jag duger som jag är och utan en massa spelregler om hur jag måste vara för att bli accepterad för den jag är.

I helgen fick jag känna det där lyckoruset. Jag fick känna att jag var en i mängden och vet ni; jag trivdes som bara den utav att kunna vara just JAG! Inga blickar som såg nedvärderande på mig, inga blickar som sa till mig “du passar inte in här” nej…jag var en tjej som vara som alla andra. Det var nog den mest fantastiska känsla jag någonsin känt. Jag tror aldrig någonsin jag känt att jag passat in. Men jisses, vilka människor jag mötte. Glädjen spred sig i kroppen. Men jag vet också en sak jag måste jobba med; min blyga sida. Fan, jag hatar verkligen när jag blir så där förbannat blyg så jag blir tyst. Det är ungefär som om jag totalt tappar talförmågan. Alltså, det är just då allt känns fel. Men antar att ä’ven det växer till sig snart nog.

Men slutsumman av helgen som var; den var PERFEKT!! En helg som jag faktiskt behövde. 🙂 Lyckan att finnas till och vara bland så många underbara människor samtidigt var guld, lyckan att komma hem och känna lugnet och harmonin infinna sig. Ja jisses grymt! ❤

Ja, jag mår bra trots att min kropp verkar ha satt sig på sparläge. Allt kommer på en och samma gång. Tröttheten slår ner mig med dunder och brak. Värken i höfterna har tyvärr infunnit sig igen och jag känner bara; slå mig hårt någon, för orkar inte med smärtan. Öroninflammationen löstes av med en inflammation i hörselgången. Tänk om man bara kunde byta ut vissa kroppsdelar? 🙂 haha! Då skulle allt kännas så mycket enklare. Men jag tänker att det finns dem som har det värre än mig.

Nu är det snart dags för mig att dejta sängen. Imorgon blir det en långdag på jobbet. Röda Korset fyller nämligen 150 år och det ska vi fira stort! Jag känner mig super taggad!! *ler*