Det hänger ihop 

Allt hänger liksom ihop på något underligt sätt. Det skrämmer mig dock inte, utan snarare tvärtom det ger mig förståelse och förmågan att acceptera. Jag förstår mer och mer mitt förflutna, förstår mer och mer hur allt hänger ihop. 

Har man ADHD så går allt hand i hand. Blandar man lite så blir det som en gott och blandad påse typ. 

Jag tvivlar inte en sekund på att jag också har Aspbergers.

Skulle jag möblera om hemma så funkar det kanske i max 3-4 dagar sedan kryper paniken fram, jag blir nervös över att sakerna inte står där dem ska och allt åker tillbaka sin ursprungliga plats. Och då kan jag känna en enorm stor lättnad. Skulle jag te.x byta plats på en blomma och några ljusstakar så skulle det bli kaos på en gång. Allt har sin plats. Det måste vara perfekt.

Rutiner och struktur är A och O för att jag ska kunna hålla ihop, bryts mina rutiner så kan jag gå upp i molekyler.

Om täcket i sängen känns fel när jag ligger under det så kan jag bli irriterad. Om kläderna på kroppen inte sitter rätt så kommer tårarna, ilskan och självhatet! Spegeln är min verkliga fiende och den har fått smaka på min näve några gånger. 

Ett annat exempel är att om jag väntar besök och man har sagt en viss tid men dyker upp 20 minuter försent så går hela världen under för mig och jag kan bli sur och grinig.

Om någon skulle ändra på något när dem är hemma hos mig kan jag nästan börja gråta för att det står fel, sitter fel, hänger snett osv. Och sitter en tavla eller något annat snett och jag inte får till det så blir jag irriterad och tillslut arg. 

På kvällarna blir det nästan kaos, då måste jag först kolla att dörren är låst flera gånger om. Och sedan går allt som på rutin: Först kollar jag dörren, sedan att kylskåpet är stängt och att spis + all elektronik är av därefter stänger jag dörren till klädskrubben men trots att jag redan kollat och gjort allt det där så gör jag om allt igen flera gånger om. Ibland måste jag ta en bild för att försäkra mig om att det är okej, men trots det känner jag en fruktansvärd oro. Ska jag gå/åka någonstans så kan det hända att jag kommer försent bara för att jag måste kolla spisen flera gånger om, trots att jag kanske inte använt den.

 Allt måste vara perfekt. Det har också skapat problem för mig på min praktikplats där jag måste hålla kontrollen, ställa allt på rätt plats för att inte få panik och gå i spillror.

Om jag pratar i telefonen och denne har rätt och jag fel fastän att jag intalar mig själv att det är jag som har rätt, då kan det uppstå en situation som inte är hållbar. Då slutar det ofta med att jag blir grinig och tvär för att tillslut slänga på luren, kan då kännas lite som jag trotsar

ADHD den gör mig hyperaktiv, kör på tills jag stupar rätt in i väggen för att sedan krascha, rubba på sömnen. Det går verkligen i 180 knyck när det är som värst, då vill jag bara fly från min egna kropp. Då vill jag bara få slut på allt för energin i kroppen bara förstör. Jag kan gå från 0-100 på bara ett litet kick. Frustrationen kan ibland vara riktigt hemsk. Trots att man hela tiden kör på så blir man liksom aldrig trött. Kan aldrig sitta still, fokusera på tv, film eller böcker. Blir väldigt lätt okoncentrerad. Men är det roliga saker kan jag bli lite väl insatt i det för att att sedan avsluta det när jag känner att jag tröttnat. Att göra klart saker och ting har jag alltid haft svårt för. Tänk dig själv när kroppen och hjärnan aldrig vill vila inte ens när du ska sova. Känslan är obeakrivligt hemsk! 

Medicinen jag fått för just ADHD verkar tillslut kanske funka. Det mest troliga är att det blir en höjning till. Men så länge jag får må bra så är jag nöjd och tacksam! 

Vissa gånger kan min energi nästan gå över i ett manisk tillstånd, när jag städar frenetiskt fastän att det kanske inte behövs, det är även då som mitt shoppande blir manisk och jag nästan tappar fattningen om ekonomin och utsätter mig själv för fara. Att jag lätt tappar verklighetsuppfattningen är rätt vanligt. Vissa gånger kan jag även missuppfatta tid och rum. När jag har dagar som dessa gånger när jag nästan är manisk så kan självförtroendet skjuta i höjden och allt kan känns så där perfekt och helt underbart. Då kan jag vara glad åt det minsta lilla och skratta åt allt. Någon nämnde ordet Bipolär. 

Självkänslan har alltid varit under all kritik för mig.

Har aldrig riktigt kunna älska mig sälj utan har alltid haft ett självhat, och som fått mig till att bryta ihop i gråt och förtvivlan! Övervikt har jag alltid dragits med så länge jag minnas. 

Vissa saker har jag liksom lärt mig att leva med medan andra varit mera kämpiga. 

Men en sak är säker; borderline har jag och ADHD. Frågan är om inte Aspbergers är en del utav mig med.  Mina tankar och min känsla säger att det faktiskt är så, och då kan jag också känna att många pusselbitar faller på plats återigen

Minnesluckorna från förr börjar sakta men säkert klarna och jag trot att jag börjar förstå saker och ting lite mer. Stressiga miljöer klarar jag inte av, då förstår jag varför det inte funkade på min förra praktikplats – nämligen i ett kök! 

Och nu tänker jag fortsätta njuta av min semester. Puss på er!

   
 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s