Besök & lite ADHD snack!

Haft besök idag utav bästa P från Röda Korset. Kändes skönt att få se och träffa någon från hemmaplan. 

Annars har dagen varit så där, haft en fight med maten. Kroppen skriker efter mat men hjärnan säger något helt annat. Kampen fortsätter och jag tänker vinna! Ångesten verkar inte vilja ge upp, oron i kroppen kryper och jag hoppas att jag får testa bolltäcket under eftermiddagen/kvällen. 

Men det här inlägget tänkte jag ägna lite åt min ADHD och medicinen som jag har och hur den fungerar för mig. 

Concerta ADHD medicin 

I januari påbörjade jag så behandlingen som skulle hjälpa min ADHD-skalle att lugna ner sig lite. Vi började med en låg dos till en början. Kändes bra några dagar sedan vart det katastrof igen, blev irriterad över minsta lilla och gick lätt upp i molekyler precis som innan jag började med medicinen. Så det blev en höjning upp till 36mg. Då trodde jag nästan att det skulle bli bra och att vi kunde stanna där. 

Men ack vad jag bedrog mig. Måendet sköt i höjden, kunde få panikattack efter panikattack! Jag kunde snart inte hantera situationen. Och omgivningen märkte det. Innan allt ballade ur så hade jag gått in i ett slags manisk tillstånd där allt gick i ett, där det inte fanns någon stoppknapp! Och när kvällen var till ända så var jag inte ens slutkörd, inte ens trött. Jag hade hur mycket energi kvar som behövde komma ut. Sömnen rubbades rejält och uteblev och det skulle de komma att göra några dagar innan den riktiga kraschen kom. 

Helgen försvann och jag hade inte sovit något när måndagen kom och det var dags för att återgå till praktiken igen. Jag lyckades vara där några timmar innan jag var tvungen att gå hem. Jag kände mig som en tickande bomb, vilken sekund som helst skulle jag sprängas och gå upp i molekyler. Hjärtat rusade och i hjärnan gick det i 180 knyck! Jag hade inte längre kontrollen. 

Ringde M på kvällen. Jag skrek. Jag ville fly ut ur min egen kropp, hopplösheten, tårarna allt kom likt en storm. Vinden blåste kraftigt kring mig och jag var på väg in ett tillstånd som skulle kunna liknas som en psykos (M har berättat det, själv minns jag inte mycket från den kvällen).

Tisdagen lyckades jag hålla ihop, fokuset på annat. Och när onsdagen kom så small det till rejält! Snabbt gick det och eftermiddagen och kvällen blev totalt kaos och jag insåg att jag behövde hjälp. Jag fixade det inte själv. Jag valde att lägga in mig, även om det kändes som ett enormt misslyckande. Men nu så här i efterhand var det helt klart rätt beslut. Medicinen höjdes till 72mg och antagligen blir det en sista höjning till 90mg

Och det är här jag befinner mig idag. Liten bit kvar. 

  

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s