En snabb fotosession 

Japp men dåså, det blev en snabb fotosession idag på praktiken. En fin vän tog helt underbara bilder på mig och jag måste säga att jag blev grymt nöjd! Nästan en aha upplevelse typ. För där och då insåg jag att jag faktiskt tappat i vikt! Stolt? Jajamensan! 

   
   

Advertisements

Som plockepinn

I plockepinn måste du varsamt ta dina stick för att inte rubba på de andra som ligger bredvid, på eller under. Lika varsamt måste du ta vara på ditt liv. Lika varsamt måste du lära dig att hantera allt det där tunga. Varsamt. Rubba inte på din existens. Akta

När livet rasar samman, när det trygga liv man lärt sig leva med plötsligt suddas ut. När något försvinner och du går sönder inifrån och ut. När livet brakar ihop och du måste lappa ihop varenda liten trasig del. När hjärtat slits itu. När tryggheten plötsligt slutat existera. 

Min trygghet, mina punkt försvann i höstas. Jag vet att det förmodligen var en utlösande faktor till mitt mående. Det som varit så lugnt innan, visst jag har mått dåligt men har kunnat hålla allt i schack i alla fall. Men nu brast allt för mig. Det började med att jag bytte praktikplats, allt började sommaren 2015. 

Jag väljer att byta praktikplats, till ett stressigt kök. En stressig miljö där man var tvungen att ha full fokus. Jag klarade av det i ca 1 månad sedan sa kroppen ifrån. Det började med ständig värk, kryckor och en massa smärtstillande som inte gav någon effekt. Jag gick helt ovetandes om vad som var fel, allt mindre förstod jag vad som hade gått snett. 

Men så kommer dagen när min fina fina granne gått bort, ångesten var ett faktum. Och dagen då det var dags för ett sista farväl. Väl framme vid kistan så kändes det som om benen var på väg att vika sig under mig. Där och då slog livet ner mig med dunder och brak. Där och då kraschar jag. Min trygghet var som bortblåst. Och allt triggade igång det ena efter det andra. För att överleva var jag tvungen att kämpa. Hålla allt inom mig och inte visa mig svag. Promenader blev min medicin. Tills jag en dag får träffa en vettig läkare på HC som säger det jag innerst inne vetat om, det som dessutom står i mina journaler – ADHD! Plötsligt kom orden, det ekade i huvudet. Allt ställdes på sin spets. Jag hade ADHD! Medicinering påbörjades och nu startade den verkliga kampen. 

Adhd och Aspbergers. 

Men inte nog med det så lutar det mesta mot Bipolär också. Och den tuffa hösten kan ha utlöst sjukdomen. Ja för all del så kan även allt utlöst min ADHD också. Men strunt samma. Jag är på rätt väg även om det ibland är tufft. Förbannat tufft. Men som den kämpe jag är så klarar jag mig. 

Men saknaden kommer alltid att finnas kvar. Minnena efter världens finaste och bästa Frida kommer föraktad vara med mig. 

Livet är ingen dans på rosor, det är en dans med svåra steg. 

  

Livet suger. 

Ibland känns det som om alla runtomkring mig kollar snett, tisslar och tasslar när jag går förbi. Ibland önskar jag att allt vore annorlunda, att jag var någon annan. 

Livet suger. Men bara ibland. Jag vill så mycket, men blir snabbt trött och slut, trots att kroppen fortfarander är full med energi. Jag kämpar varje dag med min ADHD! En evig kamp! Mellan mig och livet. 

Ibland blir ångesten bara för mycket. Ibland vill jag bara försvinna från den här världen. Sluta existera. Men jag vägrar låta mig tryckas ned. Livet är mitt och jag tänker leva det. Jag tänker möta alla de motgångar jag möter efter vägen med en klackspark. Jag tänker inte ge upp även om det känns så för stunden. 

Livet har brutit ner mig många gånger förr. Jag har alltid valt att ta fighten. För jag har styrkan. Jag har kämparglöden

Sedan jag började med concertan så känner jag av aspbergersdragen tydligare än förr. Jag vet att min omgivning säger annat, dem ser inte det jag känner. Medicinen gör mig liksom lugn som en filbunke i huvudet, skrämmande – jo! 

Idag är en sådan dag där paniken har växt sig stark, ångesten är ett faktum. Men tur att jag har en familj att gå till ibland när det stormar. ❤️ 

Även denna gång kommer jag vinna! 

I en hård värld fylld med kärlek. 

Det finns en man vars hjärta är fylld med mänsklig kärlek och värme. Finns inget hat, ingen ondska bara en massa kärlek i överflöd till sina medmänniskor. Men han har också fått gå igenom prövningar efter prövningar. Denna man är min största idol. 

Han står för sina gärningar, sin medmänsklighet. Han sprider ljus i mörkret och han kan få hela jorden att gunga till. En människa med så mycket färg, så mycket mänskliga värderingar och funderingar. 

Denna man skulle jag kunna tänka mig att fika med, surra om livet, om det som är rätt och det som är fel – ja bara sitta där och filosofera över en kopp te. Kanske skulle han kunna ge mig goda råd oss människor emellan. 

Hur jag ska leva livet i den värld där hatet är så stort, bara för att man inte är som andra. Trots allt är jag en stolt flata. Orden kan hagla över mig, dem där hatiska orden. 

Jag vill vara som han, sprida glädje och kärlek istället för hat! Våga ta plats, våga existera. 

Han som är min stora idol! Han som skriver dem bästa och klokaste orden när man som bäst behöver dem. Tack för att du finns Rickard och förgyller mitt liv bara genom dina ord och texter. You rock! 🌈🌸 

   
 

Speciella människor 

Det finns två människor som har kommit att betyda enormt mycket för mig. Två människor som har en enorm stor plats i mitt hjärta, dem som finns där när det är obalans i livet och när det blåser upp till storm. Två människor som har hjärtan utav guld, som är rak och ärliga i sina samtal med mig. Dessa två människor har satt sina spår hos mig, dem som har en viktig roll i mitt liv, som vet vad som göras bör.

 Den ena är min kontaktperson och den andre är min godman

Det känns så otroligt bra att få ha dessa två fina och snälla människor kring mig. Så mycket styrka dem ger mig, så mycket glädje dem ger mig. Underbarare människor får man leta efter. Dem växer liksom inte på träd. Tacksam