Det är så här jag minns dig bästa morfar. Du som var mitt allt, min stjärna i livet. Jag försöker vara stark på föreläsningarna när kapitlet om dig dyker upp. Många fäller en och en annan tår precis under det. Det gör ont att jag förlorade dig så tidigt, alldeles för tidigt om jag får säga det själv. Ibland behöver jag få känna dina varma och trygga kramar. Det lugn som du ingav kunde ingen annan ge mig. Du var snäll men du var också hård och rättvis. Du ville ingen något ont. Älskade morfar det gör ont. Just nu skulle jag behöva dig mer än någonsin. Livet blev aldrig detsamma utan dig. Ingen som drar sina galna skämt, ingen som jag längre kan prata tåg med och inte kan vi mata änderna vid vattnet. Men morfar du finns med mig i tanken och hjärtat varje dag! Du är för alltid bevarad djupt i mitt hjärta dit ingen kan nå. 14 år utan dig är lång tid, det känns fortfarande som igår. ❤️🌸
Du min vän i livet.
