Du har inte förändrats

Jag trodde så mycket mer på dig, att du ändrat ditt sätt att tänka och se på saker och ting. Men jag hade fel, du har inte förändrats alls. Du är precis som förr, kall, känslolös, och egoistisk. Du tänker bara på dig själv och de närmsta som du har kring dig vareviga dag. Jag måste nog tyvärr inse att du inte kommer förändras, jag måste gå vidare, klippa banden och lyfta blicken uppåt. Du kommer aldrig få se mig falla igen. Du kommer aldrig få se när jag reser mig upp starkare än någonsin. 

Jag berättade för dig om min ADHD och Aspbergers, ditt svar var så skrattretande. Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag frågade dig ärligt och rakt ut; varför gjordes inget när jag var liten? Varför? Borderline är ju inte den rätta diagnosen, just där kläckte du ur dig det som jag inte trodde var möjligt “ja men ADHD är ju borderline” öh hallå? Har jag då haft borderline sedan jag var 4-5 år? Nä skulle inte tro det va? Alla raseriutbrott? Allt? Förstår du inte att det hänger ihop? 

Jag orkar inte bry mig; jag har har min familj. 

En familj som ger mig varma kärleksfulla kramar när jag som bäst behöver, som finns där med en axel att luta sig mot, som skrattar med mig och som kämpar tillsammans med mig. Som bjuder in mig till umgänge, för familjen går först. Som ger mig ovillkorlig kärlek. ❤️ Det kallar jag för familj! 

Advertisements