Nykterist 

Nu tänker jag vara så där ärlig och öppen igen. 
December var en jobbig månad på många sätt och vis men jag gjorde ett avslut med något som varit en bov i mitt liv under så lång tid, som gjort att jag däckat överallt och ingenstans. Jag pratar om alkoholen, den som vissa tål medan andra inte. Jag tillhör den skaran som inte tål; det är ungefär som en sjö utan botten det finns liksom inget slut. När jag väl har druckit så har jag gjort det helt okontrollerat, tänker att ett litet glas kan jag ta men inte ens det, för det glaset blir till flera stycken. Alkohol gör mig bara dum och odräglig, kan liksom inte kontrollera mig själv. Spärren som andra har, den har liksom inte jag. När jag var 18 år utvecklade jag ett begär, det blev min medicin, min självmedicinering. Men vid 18 år års ålder ska man inte behöva höra att man klassas som alkoholist, man ska plugga och skapa sig en karriär. Men för min del gick det tvärt ner. Jag hamnade på behandlingshem i Norr, jag kan inte påstå att jag fick hjälp. Sollefteå kommun valde att placera mig på första bästa hem, slöseri med pengar på ingenting enligt min mening. Alkoholbegäret har jag aldrig blivit av med; inte förrän nu när jag vågar blicka tillbaka och inse hur mycket skada den trots allt har gjort, hur mycket den har sabbat för mig och vilken jäkla fiende den är. Alkoholism är en sjukdom som man måste lära sig att leva med, våga acceptera det faktumet att man måste kämpa varje dag. Nu så här i efterhand så känns det grymt att jag kommit till den punkten då jag vågar erkänna att jag är alkoholist och alkoholen har förstört mycket för mig. 

Den 21 december 2015 drack jag för sista gången för den natten slutade i ren katastrof, tårar och polis. Dagen efter mådde jag skit, ångesten var hög men i samma veva så bestämde jag mig för att kämpa mig ut ur detta helvete, alkoholen skulle inte längre få inkräkta på mitt liv. Där och då bestämde jag mig för att bli nykterist och nu står jag här 113 dagar efteråt och har inte tagit en droppe!! 👊 Man måste vilja förändra för att kunna gå vidare. Varje dag är en daglig kamp, kan ju inte påstå att jag trodde det skulle bli en dans på rosor precis. 

Kärlek till er alla fina underbara människor där ute. ❤️

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s