Vad ska jag känna? 

I min värld finns det bara en morfar och han föddes 1935 och dog 2002


Morfar fanns alltid där för mig oavsett hur jag mådde, han hade alltid en famn att krypa in i. Morfar har funnits där ända sedan jag var en liten skit. Det är han som jag kallat för morfar, det är till honom som jag rusat till när jag sett honom. Morfar han lärde mig allt och lite till, med honom hade man alltid roligt. Om inte mormor var hemma så kunde man ändå ringa till morfar för att byta några ord och han fick mig alltid på andra tankar när livet svek mig. Han såg mig, han brydde sig, tog sig tid till att fråga hur allt var. 

Att mata änder var våran grej och att titta på tågen som rusade förbi. Med honom hade man alltid kul, varje dag var ett äventyr i sig! ❤️

Morfar var galen i tåg, han byggde modelljärnvägar och sina egna tåg, det var hans liv och stora hobby. 


Alla minnen jag har med honom kommer aldrig att försvinna. När morfar dog så dog en del utav mig. Han var min trygghet, min hjälte och min förebild -han var min stjärna. Och jag kommer alltid att älska honom. 

Men lördagen den sista april vid halv fyra fick jag ett samtal som jag inte alls hade räknat med. Jag svarade och i andra änden hör jag en bekant röst som säger: “Hej, bara så du vet så har jag varit i Arbrå hela dagen.” 

Jaha men vad jävla kul tänkte jag, varför ens göra sig besväret att ringa när du är på väg hem? I alla fall fick jag henne att komma ner och tro inte att hon kliver ur bilen för att ens ge mig en kram; nej tok heller sånt gör man inte om man är hon. Vissa människor kommer jag aldrig att förstå och kanske är det lika bra så.  I alla fall fick jag veta att min riktiga morfar inte hade långt kvar och dagen efter får jag ett sms om att han somnat in halv sju på söndagsmorgonen. Vad skulle jag säga? Hur skulle jag känna? Skulle jag vara ledsen? Skulle jag känna sorg? Med honom har jag faktiskt inga minnen som jag kan dela med någon. Jag vet egentligen ingenting, lika lite som jag vet om den personen jag möter på affären, som säger hej bara för att. Jag vet knappt vad han har jobbat med, maskinförare? Heter det så? 

Vad skulle jag säga? Vad skulle jag känna? Jag känner ingen sorg, ingen saknad. Bara tomhet, bitterhet, ilska och skam.  Han har aldrig varit min morfar

Han har aldrig funnits där när jag som bäst behövde han. Det var grabbarna som var hans favoriter, och så har det alltid varit. Så ärligt, vad ska jag känna? 

Även om allt känns kaos i huvudet på mig nu och att jag återigen lyckats krascha. Och att det återigen gör så där förbannat ont i själen igen. Så måste jag gå igenom detta också. Livet har återigen gjort en touchdown. Om allt ändå vore annorlunda. Att livet var något annat än vad det faktiskt är. 

Jag har bara en morfar och han fattas mig, varje dag skänker jag honom en tanke. Det är honom jag behöver när det gör som ondast. ❤️

And the darkness inside you, can make you feel so small.

Advertisements

2 thoughts on “Vad ska jag känna? 

  1. Älskade vän, du känner redan många känslor ❤ du får kanske låta tiden utvisa hur du känner ❤ Just nu har du många känslor inte så lätt då att veta vad som är vad ❤ älskar dig gumman ❤ torkar dina tårar å håller om dig ❤

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s