Fadersfigur 

Det finns en man som jag lärde känna för inte så länge sedan. Jag har alltid hejat på honom så där spontant som man gör i en liten by. Hans man blev min godman och på den vägen är det, på den vägen lärde jag känna honom. 

Innan vi ens bestämde att han skulle bli min kontaktperson så kunde jag känna att han gav mig ett lugn och en trygghet. Något som jag aldrig tidigare kunnat känna. Men han blev min kontaktperson och nu så här i efterhand så inser jag att han inte bara är en kontaktperson, han är så mycket mer. 

Han har blivit en person som kan ge mig både trygghet och ett lugn. Han har blivit en förebild för mig, en förebild som jag aldrig någonsin har haft i mitt liv. Han har blivit som en fadersfigur för mig och jag är så otroligt tacksam över att ha honom i mitt liv. För hans stöttning och allt peppande gör att jag sakta sakta börjar våga lita på andra. Att jag än om med lite svajiga ben och stapplande steg trots allt vågar möta mina egna rädslor. Jag vågar lite mer för varje gång. Jag vet att han alltid kommer att kämpa med mig till det bättre. Jag vet att han inte kommer att ge upp så som min mor och far gjorde. 

All den där tryggheten, all den där kärleken och alla dem där kramarna som jag aldrig fick utav mina föräldrar. Det får jag nu. 

Han ser mig, han finns för mig, han torkar mina tårar när dem rinner, han tröstar och omsluter mig i sin stora björnfamn. Han finns! Han har visat att det faktiskt finns människor som bryr sig. Han har fått mig att våga lita lite mer på mig själv även om det är tufft mellan varven. Fruktansvärt tufft! Men det finns stunder som jag också kan känna en viss oro och rädsla. Jag är rädd för att såra, rädd för att skada – för det är något som jag faktiskt inte vill. Men när mitt humör svänger, när utbrotten blir svåra och när gråten inte har någon hejd. När jag skakar inombords, när frustrationen ökar och pulsen är på max – då blir jag rädd, fullkomligt livrädd! Jag får bita mig hårt i läppen för att inte ställa till en scen. Men trots allt detta, trots att han vet hur jag funkar så står han faktiskt kvar!! Ja han står kvar och han tänker inte ge upp! Han tänker inte ge upp så som min mor gjorde. Han tänker ta fighten och han tänker kämpa för kung och fosterland! Jag är så jävla glad och så otroligt tacksam över att ha denna man i mitt liv! 

Äntligen har jag en viktig förebild i mitt liv, äntligen har jag någon som jag kan kalla för hjälte! Men framförallt – jag har en FADERSFIGUR som jag aldrig någonsin har haft! Så det här inlägget är riktat till honom, det här inlägget är mitt sätt att säga TACK till honom som faktiskt tror på mig! 


Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s