Det är helt jävla okej! 

Varför kan man inte laga en trasig själ med silvertejp, så som man gör med så mycket annat? Visst silvertejp är bra till mycket men kanske inte just till att reparera det som gör ont på insidan, men ibland önskar man att det bara räckte med en bit silvertejp och sedan skulle allt vara bra igen. Men det fungerar inte så, men drömma kan man för i drömmarna fungerar allt. Det var så dem sa i alla fall. När livet gör ont, när du känner att du håller på att tappa kontrollen, sätt dig ner slut dina ögon och dröm dig bort till en plats du tycker om eller som du drömmer om att kunna besöka en dag. Hur känns det? Är det varmt? Finns det någon sandstrand eller är det kanske rent av en landsbygd med toppar och dalar i ett främmande land? Eller är det kanske bland höga hus mitt i stan där alla ha brått och inte hinner stanna opp? Hur ser din dröm ut, vad krävs för att just du ska kunna förverkliga din dröm? Luta dig tillbaka, slut ögonen och fokusera. Glöm bort både tid och rum, koppla bort verkligheten för en sekund eller två – lek med tanken, lek med drömmen och bit dig hårt i läppen. Det är okej. Det är okej att det gör ont. Helt jävla okej. Men glöm inte bort att drömma, låta fantasin flöda. 

I snart två veckor har jag tillbringat min tid på avd 10:A vid psykiatrin i Hudiksvall. Första veckan var allt bara svart svart och återigen svart. Allt var kaos. Tillbringade den största delen i sängen, förutom dem få gångerna som jag klev upp för att äta mat, röka och gå på toaletten. Jag var så trasig, så fruktansvärt trasig. Hela jag ville skrika, det bara kröp i kroppen och allra helst ville jag krypa ut från mitt egna skinn. Jag slog mig själv i huvudet gång på gång, det ända jag ville var att få bort alla mörka tankar. Det kändes som att jag skulle explodera, jag kunde inte hejda mig, tårarna rann mest hela tiden och ögonlocken kändes tunga. Till slut började kroppen att protestera. Jag var helt slut både i huvudet och i kroppen. Under 4 dygn hade jag extra vak, en person som alltid satt vid min sida, som hejdade mig när paniken kom gång på gång likt käftsmäll efter käftsmäll. Dem höll min hand när det kändes som jag skulle gå mitt itu. När det blev för mycket, när det blev för tungt så andades dem tillsammans med mig, andas in – håll andan och andas ut. 

Jag var arg, vilsen och otroligt ledsen i början, gömde mig mest under luvan på tröjan allt för att slippa visa mig. Jag ville bara fly, gömma mig i ett hörn och skrika rätt ut! Men jag tog mig igenom det mest akuta och sakta sakta börjar livet återigen att återvända än om det är med lite svajiga ben och stapplande steg. Varje framsteg är bättre än inget. Nu kan jag faktiskt känna att jag kan le att det inte är det där falska påklistrade leendet längre, det börjar bli verkligt och ljuset som jag tvivlade på börjar sakta nudda vid mig igen. Kanske kanske att jag är på rätt spår igen. Hursom, jag kommer alltid att kämpa! 

Ibland måste man våga förlora för att våga satsa. Den här gången vill jag tacka all personal vid avdelningen, för deras tålamod, för deras arbete och för allt slit dem gör! En stor eloge till er för att ni valt just detta som yrke, att hjälpa människor i svåra livskriser, i svåra stunder och i tuffa perioder i livet! All respekt till er, underbara människor! Ge er själva en klapp på axeln och sug åt er all beröm och uppskattning. Fan, ni är verkligen HJÄLTAR! ❤️

Ni har gett mig verktygen, ni har lärt mig hur jag ska kunna hantera olika situationer på men framför allt så har ni har fått mig att våga lita på livet! Ni har också lärt mig hur jag ska tänka som när det blir tufft, när tankarna blir jobbiga och när allt känns så där förbannat svart! Jag kommer göra mitt allra yttersta till att kunna använda mig utav alla verktyg, jag vet att jag många gånger kommer glömma bort det mitt i paniken, men en dag – en dag kanske allt sitter där – dagen då allt bara faller sig helt naturligt! Övning ger färdighet sägs det! 

Jag är verkligen tacksam över att psykiatrin finns, här är det okej att må dåligt, här är det okej att gråta och här är det okej att bryta ihop och visa sina känslor. Det är okej! Helt jävla okej! 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s