Ingen vanlig dag! 

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Magnus födelsedag Hurra Hurra Hurra! 

Magnus kom in i mitt liv genom min godman, han visste mer om mig än vad jag faktiskt trodde. För mig har Magnus betytt sjukt mycket sedan dag ett och eftersom att han var så lugn och trygg i sig själv så kände jag att jag ville ha honom som kontaktperson. Först visste jag inte riktigt hur jag skulle gå till väga för att våga berätta och tala om hur jag kände och tyckte. Så jag ringde min godman och berättade att jag visste en som jag skulle kunna tänka mig att ha som kontaktperson, han sa då att ja men det är väl bara att fråga då? Nä, det är det inte för jag vet att denne kommer säga nej. Anders, min godman sa då att hur kan du veta det, du har ju inte ens frågat. Nä jag vet svarade jag, och sedan fick jag prata med Magnus. Jag var sjukt nervös för att ställa frågan. Men jag gjorde det. Han ville så klart veta mer om vad det gällde och vad det handlade om. Men efter det så gick allt i ett rasande tempo! Plötsligt var han min kontaktperson och ingen mer är jag var lycklig för det! 

Magnus har betytt och betyder sjukt mycket, han hat funnits där i med och i motgång. Han har tagit emot mig när jag rasat, han har hjälpt mig upp, han har kämpat med mig sida vid sida. Han har ALDRIG någonsin valt att ge upp! Och det är något som jag är otroligt tacksam över. 

Många gånger har jag varit trotsig som en barnunge, många gånger har jag skrikit åt honom, många gånger har jag betett mig som ett svin rent ut sagt!! Det är nästan så att jag skäms när jag tänker tillbaka på hur fan jag varit mot honom. Men trots det så väljer han att att stå kvar och kämpa med mig. 

För han vill mig väl, han vill se mig må bra, han vill se mig skratta utav lycka och han vill se mig växa som människa.

Många gånger har jag verkligen känt rädsla över att förlora honom då han betyder så otroligt mycket. Han får mig liksom att tänka ett steg längre, har får mig att tänka i andra banor och jag är enormt stolt över det. Han har verkligen visat vart skåpet ska stå, att man inte kan bete sig hur som helst! 

Magnus är inte bara min kontaktperson – han har också blivit en fadersfigur, en person att se upp till, en person att känna tillit till, en person som jag kan kalla för hjälte! Så ja, Magnus är verkligen en betydelsefull person på många sätt och vis – och idag är det hans dag, bara hans! 

Så med detta inlägg vill jag gratulera honom på födelsedagen, för det mod han har, för den styrkan han har, för den tryggheten och glädjen han sprider runtomkring sig. Man ska vara stolt om man känner Magnus för han är helt klart bäst! 

Så stort stort mega GRATTIS på din födelsedag! 

/Fia 

Advertisements

Jag tänker inte ta mer skit

Allt är kaos, en enda stor röra i mitt huvud och hela tiden kippar jag efter luft! 

Allt startade den där dagen sent i April, det där samtalet och det där besöket som bara gjorde allt värre. Alla minnen, alla känslor och alla tankar revs upp igen. Jag önskar att den dagen inte existerade, jag önskar att jag aldrig fått det där samtalet och det där besöket. Då hade förmodligen allt sett helt annorlunda ut än hur det ser ut idag. För det som hände då var att ett krig startade inom mig. Ett krig mellan liv och död

Alla känslor bara exploderade som en bomb! Kunde jag skulle jag radera allt, precis allt! För allt blev bara värre…och det var DU som orsakade kaoset. Och jag hatar dig för det, jag är förbannad på dig, jag är ledsen och jag är förbannat besviken…du krossade mig den dagen! 

Jag frågar mig varje dag vad meningen med livet är, varför jag ens existerar och varför jag ens blev till? Jag hittar inte svaret på vad meningen med livet är, jag hittat inte svaret angående min existens och jag vet heller inte svaret på varför jag ens blev till. Vissa stunder frågar jag mig själv varför du beter dig så som du gör, har du ingen som helst skam i kroppen? Är du inte ledsen för allt som händer och sker? Vore jag dig så skulle jag börja tänka annorlunda men nu är ju inte jag du så jag kan inte säga åt dig att tänka annorlunda. Uppriktigt, jag vet inte hur jag ska hantera allt. 

Dem som dagligen träffar på mig funderar hela tiden på vad som är felet. Dem säger att jag är mer nere nu än vad jag tidigare har varit. Tacka fan för det! Du lyckades verkligen dra ner mig på botten…så långt det bara går att komma. Och varje gång jag känner att jag är på väg att resa mig upp igen och komma tillbaka till livet så är det som om någon drar undan mattan för mig och återigen ramlar jag ner. Du har gjort mig mer skör än vad jag någonsin varit. 

Du har fått mig att tvivla på mig själv och känna det där jävla självhatet mot mig själv. Att jag inte är värd något för fem öre. Varje dag har jag en klump i magen utav ångest. 

Jag försöker släppa och gå vidare men vet du, det är inte så jävla lätt! Inte någonstans!! 

Det värsta är nog att jag inte kan känna tillhörighet, att jag inte har något som jag kan kalla för familj. 

Jag vill inte ha det så här. Jag vill faktiskt må bra! Jag vill kunna känna glädje igen, jag vill kunna skratta som jag gjorde innan du dök upp! Jag känner mig som värsta nollan, det där svara fåret som inte existerar. Du gör allt för grabbarna, dem sitter fast i ditt knä och dansar på tå runt dig! Du gör verkligen ett jävla bra jobb! Tack så hemskt mycket för allt skit du ställt till med! Förresten, vet du hur tungt det är och har varit den sista tiden? Antagligen inte och du skulle heller aldrig bry dig. Så vad spelar det för roll? 

Men vet du om att jag åkt in och ut på akuten den senaste tiden? Vet du om att jag blivit sydd varenda jävla gång. Den där skammen jag bär på inom mig, den där sorgen som jag måste leva med och den där smärtan som jag hoppas en dag försvinner helt – det är något som jag dagligen måste kämpa med! Och allt handlar om överlevnad. Förstår inte riktigt hur man kan vara så jävla egoistiskt som du är, och nej jag kommer aldrig att förlåta dig för allt du ställt till med. För det är du inte värd. Inte någonstans. Jag måste börja släppa allt även om det är förbannat svårt, och jag får helt enkelt acceptera att jag är föräldralös….

Men vet du vad jag önskar mig mest utav allt? Jo, någon att se upp till, en förebild en hjälte! Något sånt har aldrig existerat för mig. Jag önskar bara att allt vore annorlunda…och att jag inte hade nya ärr på armarna, att jag inte hade behövt bli ihopsydd varenda jävla vecka för att jag måste få bort kaoset ur mitt huvud. Jag vill inte ha det så här…jag vill börja må bra igen…och du ska fan inte få förstöra mer än vad du redan har gjort! Åh! Jag vill bara skrika!! 

Tårarna rinner på mig nu…så det är dags att börja avrunda här. Jag tänker inte ta mer skit!