Svar på tal!

Först vill jag säga detta direkt till dig; Tack för din kommentar, den värmde verkligen. (ironisk

Om du stör dig så pass mycket på det jag skriver så är det helt fritt att sluta läsa min blogg. Du skriver att jag ältar det förflutna så pass mycket att du vill att jag ska växa upp!? Okej, men då var vi där igen, ingen tvingar dig till att läsa det jag faktiskt skriver – okej? 

Om du kikar lite på vad bloggen heter så borde du kunna räkna ut vad 1+1 blir. Hittade du det, eller ska jag hjälpa dig lite på traven? 

“Mina tankar & min historia” 

Ja då har jag visat dig, då kan jag fortsätta berätta lite mer om min tanke kring denna blogg. Och som du redan kanske har märkt så är denna blogg varken inriktad på skönhetsideal, smink, mat, resor, heminredning, kläder, teknik eller what ever. Nej, detta är en blogg där jag skriver om min historia, mitt liv både det som varit och det som jag lever här och nu. Jag skapade bloggen utav den enkla anledningen att jag ville kunna skriva av mig, dela med mig utav mina erfarenheter. Varje gång tankarna ploppar upp i mitt huvud så blir det ett enormt stort känslokaos. För att kunna släppa på kaoset i huvudet utan att förvärra det hela så är skrivandet ett bra sätt för mig att bearbeta och släppa ut allt, jag får liksom ur mig allt på ett annat sätt som jag annars inte klarar av. 

Jag önskar att jag kunde säga åt dig att ta på dig mina skor för en dag så att du faktiskt fick känna hur det känns att vara jag. Hur det känns när minnena kommer flygande med en enorm kraft och slår omkull dig med dunder och brak. Jag vill att du ska få känna alla känslor jag känner, hur ångesten känns och hur smärtan river i bröstet. När det känns som om du hela tiden tappar kontrollen över situationen. 

“Ta på dig mina skor först, gå sedan längs vägarna jag har vandrat – därefter kan du tala om för mig hur jag borde leva mitt liv. Döm aldrig en människa efter vad denne skriver.”

Nu tänker jag återgå till din kommentar lite mer, du börjar med att skriva följande: “Har följt din blogg ett bra tag…och måste säga att du är en av dem mest ältande människor jag stött på.” Ja så må vara, men vet du en sak, jag tvingar inte dig att läsa min blogg. Du har möjligheten att välja. Om du nu tycker att jag ältar så mycket som du skriver så varsågod, det är okej att sluta läsa, stör du dig på det jag skriver så bye bye. Svårare än så är det inte. Du skriver att jag är den mest ältande människan du stött på – det mest troliga är då att du känner mig relativt väl. 

Nästa mening du skriver får mig att bli lite fundersam, men du skriver följande: “ja du hade det svårt när du växte upp, lika som med måååånga fler.” Ja det har du rätt i till en viss del, men har du tänkt på en sak? Jag hade det svårt när jag växte upp, men ingen historia är den andra lik. Och jag kanske fungera annorlunda jämfört med andra. Jag kanske behöver bearbeta på ett mer annorlunda sätt än vad andra behöver göra. Och att SKRIVA är mitt. Vi människor fungerar olika. Det finns dem rentav har haft det värre än mig men det är deras historia och detta är min

Du skriver vidare: “…som varit med om mer än dig och de tar tag i sina problem.” Ja fast nu är det ju så här också att man behöver kanske få rätt hjälp också eller hur? Och jag är på väg att ÄNTLIGEN få rätt hjälp efter sååå många år. Jag har fått veta varför det har varit som det varit. Varför jag har fungerat som jag gjort. Har du hört talas om Aspberger och ADHD? Detta är något som jag har haft sedan jag var liten, dem första tecknen visade sig redan när jag var 2-3 år gammal. Det var då som mina raseriutbrott började. Och ja ADHD och Aspberger är ärftligt. Så antingen kommer det från min fars sida eller från min mors sida eller rentav från båda. Men ingen utav dem har velat inse det och knappt har dem velat sätta fingret på det. För båda två lever i deras egna fantasivärldar. Båda lever i någon slags förnekelse och båda två har svårt med att visa sina känslor – dem stoppar gärna huvudet i sanden och låtsas som om ingenting har hänt. 

Så, ja vad drar jag för slutsatser av detta då? Jo, att hur mycket dem förnekar allt och låtsas som ingenting, så är faktiskt detta verkligheten. 

Den dagen dem båda två vågar stå för sina kast, för deras fel och brister, för deras problem men också framförallt våga erkänna så tror jag också att en tyngd från deras ryggsäckar skulle släppa radikalt. 

Men tyvärr så tror jag eller snarare jag vet att den dagen aldrig kommer att visa sig tragiskt nog. 

Du skriver även: “Det är sorgligt att du inte inser att du ett jäkla ansvar att ta tag i ditt liv. Du lever nu och det ända du gör är att älta ditt förflutna.” Ja, då var vi där igen. Du tycker verkligen att jag bara ältar och ältar. Det får du stå för. Men som jag redan skrivit så är detta min blogg och den handlar om “Mina tankar & min historia” och DU har fortfarande ett val, du behöver inte läsa det jag skriver. Det är helt upp till dig, jag tvingar dig som sagt inte till något. Och när det gäller att jag har ett ansvar att ta tag i mitt liv så förstår jag inte riktigt hur du menar där. Alla har vi ett ansvar över våra liv, ja visst självklart – men att jag måste ta ansvar? Hade önskat att du kanske hade kunnat utveckla den meningen lite. För jag vet inte riktigt hur du tänkte där. 

För är det något jag faktiskt har gjort så är det just det; Jag har tagit tag i mitt liv. Jag har fått hjälp, väntar på remiss till KBT, har fått rätt mediciner (Elevanse för ADHD & Ergenyl för den bipolära delen) för första gången vilket hjälper förbannat bra. Jag är inte densamma som förut. Jag har en kontaktperson som jag träffar regelbundet, som jag hittar på saker med men som också har blivit en stor trygghet för mig. Jag har en godman som är mig behjälplig. Jag har börjat på en ny praktikplats där jag trivs galet bra och där jag får utvecklas på ett positivt sätt. Där jag får lära mig saker, där jag är en uppskattad medarbetare.  😊 Så vad du menar med att ta tag i mitt liv vet jag inte vad du menar med.  Men jag är inte mer än människa , jag har mina uppåt dagar och jag har mina nedåt dagar och det är fullt normalt. Men att döma mig utifrån texter jag skriver här är helt åt helvete galet. Fakta? Hört talas om det? 

Jag fortsätter att citera; “Var glad över att du har tak över huvudet och att du LEVER. För fan, bli lite tacksam för allt du har.” 

Om det är något jag är glad över är just att jag har tak över huvudet och att jag faktiskt lever. Visst har jag många gånger känt annorlunda. Men ibland blir tankarna bara för mycket, ibland blir det bara ett totalt kaos – ett nederlag. Många gånger har jag känt att jag bara skulle velat ge upp, att allt skulle vara så mycket enklare för alla om jag inte fanns. Jag har gjort några allvarliga försök och tack gode gud för att jag inte har lyckats dem gångerna. För hur ont det än gör, hur smärtsamt än livet är och har varit så kommer jag ALDRIG någonsin vara så egoistisk att ge upp och såra dem få människor som faktiskt finns där för mig! Så jo, jag är glad över att jag faktiskt LEVER. Men jag antar du aldrig har känt som jag – att du aldrig har känt att det vore bäst att bara ge upp. Men en sak ska du ha klart för dig! – Det är inte mig det är fel på, det är människorna runtomkring, dem som trott att dem tillfört något bra som trott att dem gjort rätt men som i själva verket har gjort mer skada bara genom att klanka ner på mig. 

Och om det är något jag är så är det just TACKSAM! Jag är förbannat tacksam över det jag har, för dem människor jag har vid min sida. Dem som ger mig deras leende, som sprider solsken och värme, som ger mig både kärlek och glädje. Så kom inte och säg något annat, framförallt sånt som du inte har den blekaste aningen om. 

Jag avslutar med att citera din sista mening: “Din barndom var svår, ja…men du är inte längre där. Väx upp.” Ja, min barndom var svår, men det är inte det lättaste att bara radera minnen. Minnena kommer föralltid att finnas kvar och någon gång kommer jag också att bli påmind om dem precis som nu. Vissa gånger kan jag hantera situationen, vissa gånger blir minnena för starka och då är det inte bara att knuffa bort dem. Att vid dessa tillfällen då kunna få skriva av mig gör att det faktiskt blir lite lättare att hantera allt. Hade det funnits en papperskorg, en offknapp, en strömbrytare så skulle jag ha raderat alla mina minnen. Men som du kanske vet finns inte den möjligheten. Alla bär vi på våra minnen och alla har vi våra egna sätt att hantera dem – oavsett om det handlar om bra eller dåliga. Så trots din “fina” kommentar så kommer jag inte sluta att skriva. Man brukar säga att man måste hitta sina egna verktyg för att kunna hantera olika situationer och mitt verktyg är just det jag har gjort i hela detta inlägg; skriva skriva skriva och återigen skriva. Jag känner hellre att jag är kreativ än att ta till dem mindre bra verktygen så som att självskada mig själv. För ärr på kroppen har jag tillräckligt många utav. Och alltför många gånger har jag fått blivit ihoplappad. Och ja, jag har ett val när det kommer till att välja mina verktyg med omsorg. Och då väljer jag hellre min kreativa sida. Men att du genom att säga till mig att Växa upp så inser jag att jag inte behöver det. För jag behöver inte göra något som jag redan har gjort. 

En sista sak vill jag säga till dig och även till alla andra som läser min blogg: Gillar ni INTE det jag skriver så behöver ni inte läsa. Tycker ni inte lika som jag så är det helt okej. Och tycker ni inte om innehållet i mina texter så ge fan i att läsa, jag behöver inte få kommentarer som denna. Om ni inte kan se det hela från en annan synvinkel efter det jag just förklarat så känns det bara sorgligt och tragiskt. Men har ni fått en annan syn på det jag skriver och varför så är ni varmt välkomna att stanna kvar. Jag skriver inte för att jag söker sympati, medhåll eller för att bli sedd. Jag skriver helt och hållet för min egen del och finns det läsare där ute som faktiskt läser så är det bara ett plus. 

Advertisements

8 thoughts on “Svar på tal!

  1. Håller med Dig sophia! Den som skrev den där kommentaren är inte riktigt frisk alltså. Varför följa om man inte tycker om innehållet?? Tror som du…det är någon som vet vem du är…
    Kanske någon mef dåligt samvete…eller som borde ha det iaf! Stor kram till Dig Sophia!

    Like

  2. Jag förstår inte varför man öht skriver ngt när man bara har ngt negativt att säga? Det är ngt jag aldrig förstått. Jag vill inte kommentera kommentaren ens. Jag vill bara säga att jag är jättestolt över allt du klarat av, Sophia!!!! Du har verkligen fixat så mkt!
    Jag är din vän & kommer alltid att vara. Du vet… vi ska ju ut och fota en dag. 😉

    Varmaste kramar! ❤

    Like

    • Alltså fina fina du!! ❤ Fler borde tänka som dig då skulle det bli så mycket bättre. Tack för att du finns, att du är du och att jag fått äran att få just dig som min vän! Ja, jag vet – en dag ska vi ut och fota och den dagen längtar jag lite så där extra på. 😊 Många kramar tillbaka till dig! ❤

      Like

  3. Alltså…
    Underbara starka människa, det där visar hur stark du verkligen är och hur vuxen du är.
    Stå på dig för dina tankar och funderingar för det finns ingen som är tvingad att läsa om dem inte vill.
    Det är helt fria val.
    Jag älskar din blogg och tänker då fortsätta följa den.
    1-0 till dig.
    Kram från en nöjd följare

    Like

    • Men åh tack fina du för dem orden. Tack för att just du väljer att läsa min blogg trots att den ibland kan vara väldigt svart och destruktiv. Men som sagt det är min historia jag skriver om, det är mina känslor och minnen det handlar om ingen är tvingad till att läsa den.
      Men det handlar även om hur det ser ut idag, vem jag har blivit. Så allt är liksom inte nattsvart.
      Kram på dig du nöjda följare. ❤

      Like

  4. Så jäkla bra skrivet av det Sophia.
    Kom in på din blogg av en slump.
    Fortsätt att skriva som du gör, du inspirerar många genom ditt skrivande.
    Om det är ok så fortsätter jag gärna med att läsa din blogg om jag får?

    Ännu en gång fortsätt att skriv som du gör ☺🌈⚢

    //Sussie

    Like

    • Tack! Klart att du får fortsätta läsa min blogg 😊 alltid trevligt att höra att man på något vis kan hjälpa genom skrivandet. Kram!

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s