Kalla det va fan du vill

För en vecka blev jag inskriven på avd. 10A i Hudiksvall. Jag trodde jag skulle få någon slags hjälp som jag alltid annars har fått. Redan efter några dagar insåg jag att ingenting var som vanligt. Den där vården fanns inte längre,  den där viktiga vårdplaneringen som alltid görs när jag har kommit in har heller inte funnits. En vårdplanering som gör att jag får upp mina rutiner osv. och där man ser hur vårdtiden ska se ut och hur länge den ska pågå. Dessutom har inget samtal genomförts, för jag vet ju inte ens vem min kontaktperson på avdelningen är. Den som jag har haft har tydligen slutat vilket är jävligt trist för henne gillade jag. Hon var rak och ärlig, inget daltande där liksom. Så behöver jag säga att jag både är besviken och otroligt ledsen? 
Kalla det va fan du vill men det är då inte särskilt mycket vård som jag fått den här gången. Jag är jävligt frustrerad över allt och hela den här situationen. För är det det här som ni kallar för vård så vette fan vad jag ska tro. För det har inte varit någon vård överhuvudtaget denna gång.


Alla dem där små sakerna som alltid har kunnat hjälpt mig att finna lugnet inom mig när jag varit så ledsen och trasig när jag kommit in har jag inte fått. Allt det där livsviktiga har inte ens lagts fram. Men trots alla brister som funnits denna gång så har jag vägrat ge upp. Jag har kämpat och kämpat. Jag reste mig upp ur askan på egen hand den här gången med hjälp utav dem nya medicinerna. Visst, jag måste fortsätta kämpa med maten och allt som hör det till. Men det tänker jag kämpa med på hemmaplan. För jag kan lika gärna vara hemma och kämpa än att behöva vara på avdelningen som mest känns som förvaring denna gång.  

Jag har fått vissa verktyg, dock inte alla men jag ska fixa det! Men en sak vet jag och det är att jag har lovat mig själv att lyssna mer på min kropp och inte köra ända in i kaklet. Jag ska bli snällare mot mig själv och säga till i tid innan det gått för långt. Och jag vet att jag har det bästa stödet där hemma som pushar och stöttar. Även om dem inte är många så vet jag vilka som faktiskt finns där. ❤️ 

Nu ska börja runda av, strax lunch och jag ska försöka peta i mig lite innan jag måste packa klart väskorna och hinna ner på apoteket fram och tillbaka för att hämta ut näringsdrycker. Taxin hem är bokad till klockan 13 så det är bäst jag skyndar på. 

Det finns en sak som jag inte kommer sakna i alla fall och det är duschen! Tänk dig själv att du står och duschar och samtidigt se dig själv i en stor jävla spegel. Det känns ju inte helt okej när man har ett sånt självhat gentemot sig själv när varje duschtillfälle skapade en enorm ångest! Så tacka gudarna för att jag får komma hem och duscha i min egen dusch! Bild från duschen 👇


Peace ☮ 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s