Jag saknar dig!!!

Jag är så less på att människor som jag en gång i tiden trodde vart jag hade. Vilka som jag faktiskt trodde betydde allt för mig. Men nu så är det precis som om alla bara visar sitt rätt jag. Den ena är värre än den andra. Det känns både ledsamt och trist. Varför kan inte människor bara acceptera, stötta och vara glada för min skull? Varför är det så svårt för vissa att acceptera den väg jag väljer att gå efter? Så fort jag lyckas med något, så fort jag mår bra och när jag verkligen hittar mig själv då ska det liksom tryckas ner så mycket som det bara går. Men vet ni? Den här gången kommer ingen utav er att lyckas vare sig med det ena eller det andra. För jag är så jävla mycket starkare nu än då! Men det värsta av allt är att orden ni säger sårar, ja det är rent av så att det svider och gör jävligt ont. Tror ni att det är kul att höra er säga; 
“Du kommer bli lurad. Kom ihåg vad jag sagt sedan, att du kommer bli lurad.”

“Det var din far som sa till din mor att göra abort.”

“Du är feg.”

 “bla bla bla…”

Vet ni? Det är ni som är fega som inte vågar inse att jag fått en familj som bryr sig, som finns där och som peppar mig. Och..vad grundar ni på att jag kommer bli lurad? Vad vet ni egentligen? Vad vill ni egentligen när ni väljer att uttrycka er på detta sätt? Och vad då, att min far ville att mamma skulle göra abort? Han ville inte att hon skulle göra abort för att han inte ville ha mig, nej för han var rädd och osäker. Han var rädd att jag och min bror skulle födas med samma problem som hans egna bröder. Han var rädd! Fruktansvärt rädd. 

Det finns annat som också har sårat mig under många många års tid. Allt erat skit snack om vem min pappa var, att han inte brydde sig, att han inte älskade mig osv. Men vet ni, ni har så jävla fel, ni har gjort allt i eran makt att vända honom mot mig mot hans vilja! Varför har ni gjort allt detta? Vart ville ni komma med allt? Det är ni som är giriga, det är inte jag och det är inte min bror för tillsammans är vi ett jävla bra team, tillsammans kommer vi kriga. Visst vi kommer säkert bli osams både en och två gånger. Men syskon kan bråka? Inget konstigt med det. Men vet ni, trots allt ni sagt och petat i mig har gjort mig starkare. Jag har valt att se allt med andra ögon. Och jag är arg, jag är ledsen och besviken. Min pappa finns inte mer, jag fick aldrig chansen till att lära känna honom som den människan han var. Och vet ni, jag saknar honom varenda jävla dag. Något fattas, något kommer alltid att saknas. Jag önskar så att jag fick krama om honom en sista gång, jag önskar att jag fick sitta där i hans knä och vara lycklig och skratta tillsammans med honom en sista gång. Jag önskar att jag kunde säga: “pappa förlåt för alla mina misstag, förlåt för alla mina dumheter, men pappa jag älskar dig mer än allt annat.” Jag önskar jag kunde ringa honom och få höra hans röst en sista gång. Jag önskar att han stod där och gav mig en spark i baken och sa till mig att rycka upp mig, ta mig själv i kragen. Jag önskar att jag kunde be honom om en kram.

Bara en sista kram. 

Men det går inte. Det finns ingen telefon till himlen. 😭❤️ Det gör så förbannat ont. Varför? Jag behöver dig pappa! Jag behöver din styrka, din envishet och din stolthet. Ja, jag behöver hela dig pappa! Jag behöver dig vid min sida…fan…det var inte så här det skulle sluta. Jävla skit cancer!! 😭 Himlen fick jordens bästa ängel, men för tidigt. Pappa, jag lovar att jag ska ta hand om bror min, jag lovar att jag kommer stå vid hans sida vad som än händer. Jag lovar att alltid finnas där för honom precis så som han finns för mig. Vi kommer fixa detta, och jag vet att vi alltid har dig vid oss. 

Saknaden är fruktansvärd, den gör ont. Älskade pappa! ❤️ 

Jag älskar dig pappa nu och för alltid! ❤️