En adhd-skalles dag

Ingen dag är den andra lik, varje dag innehåller nya utmaningar och nya hinder att ta sig förbi. När stressen blir för mycket skriker min kropp stopp, hjärnan säger kör på fastän den vet om att det alltid slutar i kaos

Att ha en daglig sysselsättning att gå till, något som jag faktiskt kan kalla för mitt jobb är ett jävla stort plus trots allt. Men ibland blir det för mycket på något vis. Jag ska försöka förklara för er

Du står och arbetar med något och mitt i allt så ropar någon på mig: “Fia kan du fixa…” självklart, släpper det jag har i händerna för att jag ska kunna bistå med det som behövdes. När jag väl är klar så har jag hunnit glömt bort det där första jag höll på med och sätter samtidigt igång med något helt annat. Och återigen ropar någon “Fia, kan du vara snäll…” självklart för det är ju så det ska vara. Men plötsligt inser jag att jag snurrat in mig själv i en enda stor röra. Vad var det jag höll på med från första stund? Det minns jag faktiskt inte. Timmarna går och plötsligt inser jag, ja just ja och börjar då om från noll. 

Det blir lätt överhettad i min adhd-skalle. Jag vill liksom så mycket, men glömmer lätt bort och kan verka både less och tvär fastän jag inte är det. Men jag måste få chansen till att hinna med i karusellen innan det blir för överväldigande. 

Jag vill hela tiden lära mig nya saker och jag visar verkligen att jag vill det.Vill veta allt, hur funkar det, hur gör jag med den där, vad händer om jag trycker på den knappen, vad kan jag göra för att det ska bli bättre, vilka kurser kan jag gå, vad krävs för att kunna lära mig det där, är det svårt eller är det lätt, hur gör jag om jag vill ta betalt av den där kunden, vad gör jag om jag gör fel och hur kan jag bistå med mer än det jag redan gör? 

Ja, hela tiden vill jag lära mig nya saker. Jag visar framfötterna hela tiden, precis som det ska vara. Jag är tjenis med kunderna – varenda en gör att jag blir glad, dem ger mig ett leende på läpparna och dem sätter färg på min annars tråkiga, trista och gråa värld. 

Och det är ju inte bara personalen som lär mig saker och ting utan även alla kunder. 

Jag har mina arbetsområden, och jag trivs grymt bra med dem. Men samtidigt vill jag också kunna bidra med mer. Helst nyss. Men det är ju så jag funkar. Jag och min adhd-skalle. Allt ska gå i en rasande fart, ibland glömmer jag bort mig själv mitt i allt. Glömmer bort att andas, glömmer bort att vila och äta – ja jag glömmer bort hela mig själv. 

Men idag var det en speciell dag för mig och min adhd-skalle. Idag skulle en kontrollant komma och kolla hur vi hade det. Vi väntade och vi väntade, jag frågade hela tiden “har vi gjort allt, vi har inte glömt något” jag ville verkligen vara säker på min sak. Jag ville att allt skulle vara perfekt. Jag ville verkligen att vi skulle få godkänt och jag var verkligen supernervös. Hela jag höll på att dö av nervositet. Plötsligt kommer hon in tillsammans med personalchefen. Shit! Det är nu eller aldrig. Nu var det dags. Kollade på Stefan, tog ett djupt andetag. Nu stod vi där. Stefan skötte kassan, jag skötte talet. Personalchefen började med att tala om hur mycket han hade berömt mig för henne, hur mycket jag ville lära mig, att jag var grymt uppskattad, att jag skötte mig utan anmärkning och att jag trivdes hos dem. Samtidigt tillade han med glimten i ögat “för det gör du väl?” haha så klart!! Trivs nå grymt bra trots att jag har mina dagar som kanske inte är helt okej. Mem jag visade i alla fall kontrollanten det vi hade och allt annat som var viktigt. Hon var tydligen nöjd, påpekade att det här såg väldigt bra ut. Inom mig skrek jag av lycka! Vi klarade det, vi gjorde det och det var jag som förde talan! Wow! Framsteg! Sedan var det dags för henne och personalchefen att gå tillbaka. Jag kunde andas ut, allt släppte – gjorde high five med Stefan! Jävlar vad bra vi är

När jag senare skulle springa in till chefen för att prata om en sak så var även personalchefen där. Han berättar då att jag hade fått enomt mycket beröm från kontrollanten. 😊 Jag svarade med ett okej. Och han påtalade då att “jo men Sophia hon gjorde verkligen det, ta till dig av det“. Jag visste inte vad jag skulle känna. Jag är inte van att få beröm, jag vet liksom inte hur jag ska hantera det. Men juat nu sitter jag hemma i soffan och försöker greppa tag om det, om det beröm som jag fick och försöka suga åt mig av det. 

Och trots min adhd-skalle så funkar jag skapligt i min roll som jag faktiskt har på mitt “arbete“.

Jag är så sjukt tacksam för allt, för den chansen jag fått att kunna utvecklas och växa i mig själv. 

/Fia 

Advertisements

Ta’t lugnt! 

Nu var det så där länge sedan jag skrev igen och mycket har hänt, mestadels positiva saker. Det känns som om jag är på rätt väg, även om vägen ibland kan tyckas vara både krokig och svår. Men jag har lärt mig en sak; och det är att jag måste våga ta emot hjälpen i tid om det skulle behövas istället för att streta emot och låta allt gå rätt åt pipsvängen. Men just nu, här och nu tycks jag ha en relativt stadig grund att stå på. 

För ganska så exakt för en månad sedan påbörjade jag min nya praktik på ICA Spelboa här hemma i byn. Och jag måste säga att jag trivs galet bra! Så jävla stolt över mig själv så det finns inte. I början var det mycket med att komma in i allt, lära sig saker och ting. Fylla på dricka i kylarna, torka borden och hjälpa kunderna med det jag kunde. Allt eftersom så fick jag nya arbetsuppgifter, först fick jag lära mig att fixa iordning korv med bröd till kunderna. Det gick ju faktiskt bra. Sedan fick jag börja lära mig lite om pakethanteringen, lägga upp paketen på hyllorna tills kunderna hämtade sitt/sina paket. Därefter blev det bara mer och mer, lärde mig ganska snabbt hur man gjorde en mosmeny och French hotdog. Numera fixar jag väldigt mycket, jag fixar pajer, toast, fyller på om något fattas, pratar med kunderna och mycket mycket annat. Jag verkligen visar hela tiden att jag vill lära mig så mycket som möjligt för att i allra största mån kunna vara behjälplig åt dem jag jobbar med. Har blivit erbjuden att gå utbildningar via ICA framförallt om hygien och mathantering. Men kommer kunna få göra fler gratisutbildningar. Jag trivs galet bra, jag mår så förbaskat bra tack vare Spelboa. Det är inte bara en praktikplats, det är en arbetsplats, ett jobb jag trivs med även om lönen inte är särskilt hög; nä eftersom det är en habersättning så får man inte ut många kronor. Men är i alla fall glad över det lilla i all fall, för vissa kommuner har ju inte kvar den där habersättningen. Så man borde väl vara tacksam över det lilla i alla fall! Men jag ångrar inte en sekund att jag valde just detta ställe.

Visst, personalen får nog några gråa hårstrån på köpet utav allt babbel mellan varven, men det får dem leva med! 😀

Imorgon är det måndag vilket innebär att jag nu kickar igång den där är helevtesveckan, när miljoner saker ska göras innan onsdag då det ÄNTLIGEN är dags för flytt! Det ska packas, det ska städas, det ska tömmas och förhoppningsvis ska allt gå som på räls för att det inte ska bli för mycket och för att jag inte ska behöva krascha på kuppen! Det ligger en inre stress inom mig och gnager. Alla måsten gör mig tokig, allt måste skrivas upp för att inte glömmas bort. Allt ska prickas av som på löpande band. Men bara allt detta är klart så ska det förhoppningsvis bli lugnare för min del! Men just nu skulle både en paus och en resa bort från allt inte sitta helt fel! 

Men jag lovar att se till så att jag inte faller eller kraschar på kuppen. En dag i taget med hjälp eller utan hjälp. Men nu kallar sängen på mig, upp tidigt imorgon då tvätten ska fixas, då det sista ska börja packas ner och då lite utav städningen kan påbörjas. Bovärden ska jag också hinna med att ringa samt hälsocentralen och ett besök som kommer vid 13. Så det finns väl bara en sak för mig att säga nu då; ta’t lugnt, tack och hej, go och glad som en kexchoklad och godnatt! 😀