Gränslös kärlek.

Utan er är jag ingenting! Ni är allt jag har, ni ger mig styrkan att orka bit för bit! För eran skull skulle jag kunna gå genom eld och vatten för! ❤️Tänk att det finns så mycket kärlek i dessa underbara djur! Oavsett hur jobbigt livet än må vara ibland så är det er jag fortsätter leva för! Jag är verkligen inte hel utan er och att behöva vara ifrån er ofrivilligt ibland gör förbaskat ont, ondare än vad någon någonsin kommer att kunna förstå! Att se lyckan och glädjen hos mina djur gör mig varm i hela mig! När jag har tappat tron, när jag har tappat hoppet och tilliten till människor och livet så vet jag att ni finns där. Ni behöver mig, min kärlek – lika mycket som jag faktiskt behöver er! Till hösten tänker jag utöka flocken. 

För jag vet också att ingenting varar för evigt! 

…Gränslös kärlek! ❤️👌


Advertisements

En månad 

Den fjärde mars var det så äntligen dags för mig att åka till Söderhamn för att möta upp mina tjejer. Alltså en månad sedan för att vara exakt. 

Det var en snöig kväll den där kvällen, tur som jag hade så var det en säker chaufför som jag åkte med. Spänningen var hög, nervositeten på topp! Som jag hade längtat efter den här dagen. Räknat ner dagarna bit för bit ända tills jag var i mål. Jag pratade och pratade i bilen upp till Söderhamn. M måste ju fått skavsår i öronen av allt mitt surr. Men fram kom vi, något före utsatt tid. Nu stod vi där på parkeringen vid Söderhamns resecentrum. Jag stirrade mig blind på alla trafikljusen. Plötsligt svängde den in, bilen med mina tjejer i! Jag fick brått och skulle fortare än fortast ut ur bilen! M sa till mig “lugna dig, låt dem parkera i alla fall” jag hann nog sitta still 2 sekunder sedan var jag ute! Jag ville bara få mina tjejer till vår bil! 

Hon som körde parkerade jämte oss, klev ut ur bilen, hälsade och öppnade bagaget. Där! Där var dem, i sin transportbur låg dem. Jag fick deras bur och saker. Tackade och hoppade in i bilen! Äntligen! Väntan var över! Nu var det verklighet! Mina älskade tjejer var äntligen hos mig och nu började den sista resan hem till lägenheten. 

Det har gått förvånansvärt bra. Dem tyr sig mer och mer. Blir mer och mer säker i sig själva så pass att dem faktiskt känns otroligt trygga. ❤️ en månad har gått. En månad har dem bott hos mig och i maj blir dem 1 år. Mina älskade tjejer. 

  
 

Mina tjejer är hemma ❤️

Äntligen, väntan är över. Igår anlände dem till Söderhamn vid 21:00 och jag tackar M för att han ställde upp och körde (världens bästa kontaktperson dessutom) för utan honom hade jag nog fått tagit sparken. 

Flickorna kände sig hemma redan från start. En otroligt härlig känsla. När vi svängde in mot Arbrå så var det ungefär som att dem visste att nu var det nära. Dem började fara runt i transportburen och lyckan var total för mig. Glädjen visste inga gränser. Mina flickor var äntligen hemma! 😍

Idag har vi bara tagit en softar dag där vi ska lära känna varandra, dem ska få vänja sig vid alla ljud och andra rörelser. Dem har fått fiska lite ärtor också och det var uppskattat. Och just nu håller jag på att inreda buren. Det blir nog bra när det är klar! ❤️

Bild på Xena när hon fiskar ärtor!