Leva livet

Det där med att inte veta vilken fot man ska stå på. När det okända skrämmer slag på en medan det kända lugnar. Precis så är det.

I så många år har jag kämpat, för att överleva. Men nu känner jag mer att jag faktiskt vill leva. Jag vill göra en förändring och jag vet att det går. Men när det dåliga är det enda man vet om, all ångest, alla negativa tankar, känslor som rör om, självskadebeteende och mycket mycket mer. Det är då jag känner mig som ett darrande asplöv. För ärligt, det är ju det enda jag känner till.

Men nu ska vi ju inte ta ut segern i förskott, men å andra sidan vet jag nu att jag faktiskt är på rätt väg. Det är min tur att få leva. Det är min tur att få känna vad glädje är. Men också tillåta mig själv att vara ledsen ibland. För hur som helst så kan ingenting bara vända så där. Det finns fortfarande lite uppförsbacke kvar och jäklar – den uppförsbacken ska jag fixa!

Jag är så jäkla värd att få må bra, jag är så jäkla värd att få leva livet fullt ut. Ja, tamejtusan det är jag, alltså värd det som är bra.

Och jag är väl medveten om att det kan komma ett bakslag, men ett steg bak och två steg fram. Det kommer man långt på. Jag har styrkan och styrka är väl vad som krävs. Att känna mig positiv för det som ligger framför känns konstigt, för som sagt jag är inte van att känna så som jag gör.

Så hej, nu lever vi livet! 🙌🏻 Jag är så redo som jag kan bli till att göra en förändring.

Är ni med mig?